Så nu tänker jag äntligen berätta om min resa till London för er. Åkte som sagt på språkresa till London i två veckor med EF. Den 14 Juli åkte jag och min familj till Arlanda. När jag hade sagt hejdå till mamma och pappa för ca 75 gången så gick jag på planet som skulle ta mig till London. När jag satt där på planet så gick tusen tankar igenom mitt huvud. " Kommer jag att få några kompisar?, Är familjen bra?, Hur kan du bara sätta dig på ett plan så där Carro och åka till ett helt nytt land alledes själv, vad tänker du på?
När flyget landade i London så startade ett helt nytt liv för mig i två veckor. Nu kunna jag gör vad jag ville, jag kunna vara precis vem jag vill och jag skulle få vara med om ett riktigt äventyr.
På flygplatsen så blev jag upphämtad utav en av dom som jobbar för EF som tog mig till min värdefamilj. När jag kom till min familj så fick jag presentera mig och mamman ( Kirsty ) som gick igenom hundra saker för mig. Allt om reglerna i huset och hur jag tog mig till skolan. Sedan så fick jag träffa mina två rumskompisar Tiara och Sarha.
Första dagen i London var kaos. Ta the Underground för första gången i mitt liv gå omkring på gator som jag aldrig hade gått på förr. Tala ett språk som inte är mitt modersmål. Utan nu så var jag tvungen att hela tiden tänka på vad dom andra sa och vad jag skulle svara och ibland så fick jag inte fram det jag ville säga.
Men EF skolan som jag gick på i London. Var väll sådär. Jag är den där tjejen som inte är så förstjust i skolan här hemma i svergie och då när jag väll är i London då vill jag verkligen inte gå i skolan,. Skoldagarna var ibland vääldigt långa, kunna börja skolan vid 9 på morgonen och sluta vid 7 på kvällen. Lektionerna var också väldigt långa och ibland väldigt svåra så man tappade ibland motivationen att lära sig. För vem vill liksom gå i skolan när man är i London då vill man ju bara vandra omkring på Londons gator och bara få uppleva London. Man vill ju inte sitta i ett litet klassrum i 9 timmar.
Min familj var helt underbar! Jag trivdes som fisken i vattnet hos dom. Min "mamma" var verkligen hur bra som helst. Hon verkligen bryde sig om en och man kunna sitta och prata med henne om allt möjligt i flera timmar. Hon hade även två små söta barn. Blev riktigt nära en av hennes barn och det var hennes tre åriga son Logan. Han var bara för go och att höra en liten tre åring prata engelska var bara för gulligt. Under mina två veckor i London så blev jag väldigt nära familjen. Vi hade barbecue, vi gick och käkade på en kina resturang och jag fick följa med henne till hennes mamma där hela släkten var så då fick jag även lära känna dom och ett par väldigt konstiga men roliga grabbar. Jag tror jag hade väldigt tur med min familj då jag hade många kompisar som inte var så nöjda med sin familj då dom knappt fick någon mat eller att det aldrig var någon hemma. Så jag är väldigt tacksam för att jag hamnade i en sån bra familj som jag gjorde.
Mina rumskompisar var också väldigt bra. Under min första vecka där så bode jag med en tjej ifrån Ryssland och en tjej ifrån Frankrike. Sen efter en vecka så åkte tjejen ifrån Frankrike hem och då kom en tjej ifrån Danmark och dela rum med mig. Och vi klicka verkligen direkt. Vi åkte och shoppade gick på fest, pratade och skämtade om precis allt. Gick och köpte glass och låg och kollade på film. Hon blev typ min bästa kompis där nere. För även om jag bara hade känt henne i bara en vecka så kändes det som att jag hade kännt henne i flera år. Pratade om saker jag aldrig skulle prata med en annan person som jag bara hade känt i en vecka. Men det var något med henne som gjorde att jag litade på henne. Så när jag skulle åka hem så var det väldigt jobbigt att säga hejdå till både henne och familjen. Blev att man fällde en tår eller två.
Under mina två veckor i London så växte jag jätte mycket som person. Jag lärde mig lita på mig själv. Lärde mig att jag kan så mycket mer än vad jag tror. Jag kan ju liksom hitta helt själv i ett annat land, jag kan ta ett flygplan själv. Sen så har jag även blivt mycket mer säker i min engelska. För även om min engelska inte är fel fri och även fast mina ord eller grammatik kommer ut lite fel ibland så är det bara att prata på. För dom FÖRSTÅR dig endå! Så även om min resa till London inte riktigt blev som jag hade tänkt mig så skulle jag inte ändra på någonting. För jag växte så himmla mycket som person och jag fick verkligen vara med om ett äventyr och det var ju mitt mål enda ifrån början. Framförallt så fick jag minnen för livet som jag inte kommer att glömma i första taget.
Ps: självklart så kommer det komma fler bilder ifrån London men dom kommer
i ett annat inlägg
Puss