Nu när hösten och kylan börjar ta över Sverige så kan jag inte hjälpa att tänka tillbaka till London. Nu har det gått ca 10 veckor sedan planet lyfte ifrån Arlanda och landade på flygplatsen Heathrow i London. Det är inte förrens nu när jag sitter instängd i ett klassrum och upprepar samma saker dag in och dag ut. Som jag verkligen förstår hur förbaskat bra jag verkligen hade det i London. Även fast jag längtade hem som bara den och att jag inte såg inte det roliga med att vara i London just då. Så ser jag det nu, jag ser nu hur roligt jag hade det där borta och hur mycket jag växte som person. Även fast jag inte kände det då, så känner jag det nu. Jag känner verkligen hur jag bara vill spola tillbaka tiden och återuppleva dom där två veckorna igen. När jag var där i London så trodde jag aldrig att jag skulle längta tillbaka dit. För när jag var där så kändes allt bara så tråkigt, jag kände mig ensam och hade en sån enorm hemlängtan. 

 

Men nu när jag kollar tillbaka på min resa så blir jag alledes varm i hjärtat och jag bara ler för mig själv. Det är nog  den bästa resan jag någonsin har gjort i mitt liv, även fast jag inte fattade det just då. Men jag antar att man vet inte vad man har förens det är borta. Och nu har jag bara minnenarna kvar som ligger mig nära hjärtat.